måndag 29 december 2008
JävlaÅngestRakbladLiv. - Dubbelinlägg.
Jag vet att jag skrev ett inlägg innan, men det blir ett till. Jag har skurit mig. Jag höll mig borta från det i två veckor typ, och så nu. HELVETE. Jag har mer ångest än vad jag hade innan jag skar, vad händer med mig egentligen? Jag vet inte hur jag ska göra, inget funkar mot min ångest, hur ska jag klara mig. Jag vet ju om att ångest inte är fysikt farligt. Men i benämnelsen att det är farligt om det är psykiskt, så håller jag med! Jag hatar detta nu, jag , jag , jag !! ARRRRRRRRRRRRRRRRHHHHHHHHHH! Fuck this fucking shit life right now. sry för alla ord, men jag klara det inte inget hjälper, jag är hjälplös, jag vill snart inte leva. Frågan är om det är min lösning på det hela?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att inte leva är ingen lösning alls.
been there, done that, own the t-shirtstore.
att däremot kämpa sig igenom allt ger belöning.
du får skinn på näsan, starkare ryggrad och bättre syn på världen.
man känner sig så otroligt svag medan man väl går, men när man är framme så är man starkast i världen och klarar av vad som helst.
(läs min kommentar från det tidigare inlägget vetja :P )
se så, upp och hoppa. dags att börja se ljusglimtar i vardagen.
"vänd på steken" när det blir tufft.
"- bussen kom inte..då kan jag gå till nästa station medan jag väntar.
- mina vänner ångrade sig och kommer inte hit, det ger mig tid att finna nya vänner, träna, städa eller vara kreativ.
- mina föräldrar säger att jag börjar bli tjock! det ska dom allt få äta upp, dags att träna och bevisa motsatsen. plus att om dom tycker att jag är tjock så kan jag fortsätta med det jag håller på med utan att dom märker något.
-skolan skiter sig och jag orkar inte mer, när man är på botten kan det bara gå uppåt och jag formar mitt eget öde. ska jag bli en lowlife eller ska jag kunna få ett jobb? Jag vill att mina barn ska få höra roliga minnen från min skolperiod."
you can do it, från ALLA synvinklar. du är så duktig, tillsammans kan vi fixa allt :)
Jag vet hur det är med rakblad, de första gångerna är underbara - sen blir det ett beroende och man måste skära djupare för att få bort ångesten... Jag har lyckats sluta, och det tycker jag du också ska. Det tar lång tid men det fixar du! Och som soulvomit sa; been there, done that, got the t-shirt. Sj-mordsförsök är inte alltid lyckade (hah, jag har 6 bakom mig (2 i år))...Och man mår sämre när man vaknar upp.. Dessutom tar kroppen en jävla massor stryk. Klart du ska leva vännen, vi ska ju peppa varandra så det blir ett smalt, gott nytt år!
Skicka en kommentar